|
Passagerartrafiken från Sverige till Nord-Amerika innebar i
emigrationens barndom en resa med segelskepp från någon hamn i Sverige
via England till Nord-Amerika. En sådan resa kunde ta upp till två
månader. Förhållandena ombord på segelskeppen var allt annat än
angenäma. Stormarna, den dåliga maten och sjukdomarna gjorde att många
dog under överresan. Men efterhand förbättrades standarden ombord.
När ångfartygen kom gick denna resa betydligt snabbare. I slutet av
1800-talet startade allt fler länder direktförbindelser till USA för att
slippa gå via England.
Mellan åren 1860-1929 emigrerade 1,3 miljoner svenskar till
Nord-Amerika.
År 1893 startade Scandia Line direktförbindelse mellan Göteborg och New
York.
År 1912 öppnade AB Svenska Amerika-Mexiko-Linien, förbindelse med NEW
SWEDEN, mellan Göteborg och Central-Amerika. Förbindelsen upprätthölls med en resa i månaden
från Göteborg till Boston och Philadelphia (norra grenen) och från
Göteborg till Newport News, Vera Cruz, Tampico, Galveston och New
Orleans.
Samma år bildades Svenska Orientlinjen. Båda dessa linjer grundades av
Dan Broström.
När
Betongskjulet eller Amerikaskjulet, vid Stigbergskajen stod klart 1912
och var det ett av de första byggnaderna helt av betong i Göteborg.
Svenska Amerika Linjen startade sin linjetrafik år 1915 och det var
härifrån som rederiets amerikabåtar gick från.
 
År 1914 grundades Svenska Nord-Amerika Linjen av Wilhelm Rogatus
Lundgren som var initiativtagare och drivande kraft. Wilhelm Rogatus
Lundgren hann inte fullfölja sitt arbete med rederiet. Han gick bort den
15 september 1914i London. I stället blev det Dan Broström som fick föra verket
vidare. Dan Broström blev rederiets förste verkställande direktör. För
att rederiet skulle kunna starta trafiken fordrades ett aktiekapital på
10 millijoner kr.
Rederiet startade med STOCKHOLM I som inköptes från Holländska Amerika
linjen, och anlände till Göteborg den 4 december 1915. Den 11 december
1915 kl. 13.00 lossades förtöjningarna för att göra premiärturen, från
Göteborg till New York. På bryggan stod den gamle Transatlantic-befälhavaren, kaptenen Axel Håkansson, som fått det stora
förtroendet att föra Amerikalinjens första fartyg. Omkring 150
passagerare och 150000 försändelser fanns ombord.
Rederiet bytte namn till Svenska Amerika Linien 1925.
Rederiets kontor var förlagt
på Packhusplatsen 5, samt ett särskilt kontor för passagerartrafiken
fanns på Drottningtorget 1.
Den första resan blev ett äventyr. Starten skedde mitt under brinnande
kriget, och STOCKHOLM stoppades av engelska örlogsmän och beordrades
till Kirkwall för visitation, varvid ångarens post beslagtogs.
Uppehållet i Kirkwall blev tre dygn, och STOCKHOLM anlände till New York
15 dygn, 10 timmar och 58 minuter efter det att fartyget lämnat
Göteborgs hamn. STOCKHOLM måste göra en avstickare till Kirkwall så
länge som kriget pågick.
För
att avhjälpa den rådande bristen på hotellrum, inköpte bolaget år 1917
Hotell AB Hembygden, beläget vid Packhusplatsen. Hotell Hembygden hade
startats av Nationalföreningen mot emigration, för att bereda resande
till och från Amerika, hyggliga bostadsförhållanden under deras uppehåll
i Göteborg.
 
Göta Källare
Hotell Hembygden
För
att skaffa passageraravdelningen mer tidsenliga lokaler och för att
erbjuda resandeströmmen större möjligheter att få hotellrum i Göteborg,
bildade rederiet år 1921 ett särskilt fastighetsbolag, som köpte Hotell
Göta Källare och dels övertog aktierna i Hotell Hembygden. Göta Källare
togs i bruk 1922 och samma år påbörjades arbetet på det s.k.
Amerikahuset vid Stigbergskajen, som var avsett för förråds och
förvaltningslokaler.
Amerikahuset
Den
växande trafiken under 1923 hade till följd att rederiets lokaler i land
inte räckte till. För att tillgodose behovet för utrymme för
intendenturen och förråd inköptes Svenska Lloyds hus vid Masthuggskajen,
vilket efter om och tillbyggnad fick namnet Amerikahuset, som kom att
inrymma bl. a tvättinrättning och ett antal olika lokaliteter, inte bara
för SAL utan även för de andra Broströmrederierna.
Under utställningsåret 1923, svällde trafiken ut så mycket att man måste
skaffa ännu ett fartyg. Från Holland hyrdes därför S.S. NOORDAM, som
under svensk flagg gick under namnet KUNGSHOLM.
Den 30 juni 1923 inleddes svensk-amerikanska veckan. S.S KUNGSHOLM kom
punkligt på dagen med 1400 gäster från USA ombord.
Fartyget återlämnades
till det holländska rederiet 1924.
Från år 1924 anlöpte man även Halifax innan man anlöpte New York.
Hemresan gick alltid direkt till Göteborg.
Åtta år efter starten hade Svenska Amerika Linien vuxit så mycket att
man måste nybeställa ett fartyg, som uppfyllde de speciella fordringarna
på denna trade. År 1925 byggdes GRIPSHOLM i England. Snart beställdes
ytterligare ett nytt fartyg, och år 1928 utökades flottan med M.S.
KUNGSHOLM II byggd i Tyskland.
Rederiet fick ett gott rykte om sig. man var mån om sina passagerare.
Passagerarna hade fina, rymliga hytter, medan manskapet hade trånga
utrymmen nära dom slamrande motorerna.
Ibland kunde det vara stor dramatik ute till havs. Stormar som vräkte
det som inte satt fast, t. ex. porslin. Dom stora båtarna kastades
ibland omkring på havet som små korkar av dom hårda stormarna.
Under första världskriget var situationen svår för rederiet. Bl.a.
kvarhölls STOCKHOLM I 5 mån. i Halifax av engelsmännen.
Efter första världskriget ökade passagerartrycket starkt från Sverige.
Landet var fattigt och det var stor brist på bl. a. mat.
Vid
Monfalconevarvet i Italien beställde Svenska Amerika Linien 1936, sitt
hittills största. Hon skulle levererats i mars 1939 till Svenska Amerika
Linien. den 19 december 1938 bröt en brand ut på fartyget när det låg
under utrustning och blev helt utbränd. Ett nytt fartyg byggdes som blev
färdigt 1941 och döptes till STOCKHOLM. Kriget rasade då som värst runt
Europa, skagerackspärren hade satt lås om för Skandinavien och rederiet
kunde aldrig ta hem sitt nybygge. Hon såldes samma år till
Italia Soc, Anon
di nav, Genua, Italien. Omdöpt till SABAUDIA. Ombyggd till
trupptransportfartyg, men lades upp i Trieste.
År 1943 övertogs hon av Tyska ockupationsmakten. Använd som
logementsfartyg i Trieste.
Andra världskriget påverkade också rederiet. Den 12 december 1941
beslagtog KUNGSHOLM II av den amerikanska staten, och såldes 1942 till
US Maritime Commission
för 6 mil. dollar. Hon döptes om den 2
januari 1942 till JOHN ERICSSON tjänstgjorde under kriget som
trupptransportfartyg i Medelhavet och i Stilla Havet. Hon deltog även i
invasionen av Normandie 1944.
JOHN ERICSSON hade under utväxlingstrafiken 26 kvinnor, däribland många
sjuksköterskor.
1947 köpte SAL tillbaka henne svårt brandskadad för 800 000 dollar.
JOHN ERICSSON
Fotoarkiv: Terje Fredh
GRIPSHOLM I hyrdes in av det Amerikanska Röda Korset och DROTTNINGHOLM
av det Engelska Röda Korset. Båda fartygen gjorde utväxlingsresor med
bl. a. krigsfångar mellan New York och Medelhavshamnarna mellan åren
1942 till 1945.
Fartygen målades med texten DIPLOMAT på båda sidorna.
GRIPSHOLM avverkade 85 000 sjömil som utväxlingsfartyg.
En resa gick från USA med 1000 japaner som skulle utväxlas i Moçambique,
återresan var med amerikanare som suttit fängslade i Kina och Japan och
som var väldigt undernärda.
Utväxlingsresorna bestod av krigsfångar, företrädesvis sårade eller
sjuka, och diplomater eller andra civila som blivet strandsatta under
kriget.
Amerikanarna kallade henne för
Barmhärtighetens skepp.
  
DROTTNINGHOLM och GRIPSHOLM
i Röda Korsets tjänst.
Fotoarkiv: Terje Fredh
Den
8 september 1944 utväxlades i Göteborg under medverkan av svenska
myndigheter, Röda Korset och KFUM omkring 2600 brittiska och allierade
samt 2200 tyska m fl. invalider, andra krigsfångar och civilinternerade.
De förstnämnda anlände med tåg från Trelleborg, de senare närmast från
England och USA med de svenska motorfartygen DROTTNINGHOLM och GRIPSHOLM
samt det engelska ARUNDEL CASTLE.
I början av 1945
chartrade Tyskland DROTTNINGHOLM för att hämta hem tyska diplomater.
DROTTNINGHOLM och GRIPSHOLM
Fotoarkiv: Terje Fredh
S/S KASTELLHOLM i
Marinförvaltningens tjänst,
1940 - 1977.
Hon rekvirerades av
Marinförvaltningen den 8 september 1939 av Marinförvaltningen och gick
direkt till Finnboda varv för ombyggnad till stabsfartyg för Svenska
Flottan. Hon såldes till Marinförvaltningen den 2 november 1940.
I Humanitär tjänst.
.Planläggningen av operationen samt beslut om densamma präglades av
skyndsamhet. Från det att den formella förfrågan om deltagande inkommit
till den svenska regeringen fram till att ett svenskt beslut fattats
rörde det sig endast om en dag.
Redan den första juni 1945, beslutades att Lasarettsfartyget
PRINS CARL samt
fyra inhyrda fartyg skulle delta i denna omfattande humanitära insats
med start i slutet av juni och fortsätta fram till slutet av juli.
Marinförvaltningen rekvirerade S/S KASTELHOLM,
M/S KRONPRINSESSAN
INGRID, M/S KARSKÄR och M/S RÖNNSKÄR.
Fartygen förbereddes omgående genom att bland annat besättningarna
kompletterades med sjukvårdspersonal, fartygen avmagnetiserades, och
minskydd kompletterades, lastrum ställdes i ordning som förläggningsrum,
fartygen försågs med röda kors samt annan märkning så att man klart såg
att fartygen kom från Sverige. Den 22:dra och 23:dje juni 1945 lämnade
fartygen Trelleborg med kurs mot Travemündes redd, med tysk
minsvepareskort, innan färden fortsatte mot Lübeck.
De första patienterna kom till Lübeck med tåg från det förutvarande
koncentrationslägret Bergen – Belsen. Efter att patienterna tagits
ombord satte fartygen kurs mot flera svenska hamnar, bl a Kalmar,
Norrköping och Stockholm. Operationen avslutades den
26 juli 1945, och då hade fartygen sammanlagt gjort 36 resor till Lübeck och
lyckats transportera ca 9300 patienter, huvuddelen kvinnor samt ett
fåtal barn, som bedömdes vara sjukast och i behov av vård i Sverige.
Patienterna fördes till en
sanitetsanstalt
i Ropsten.
Foto: Mellan Värtahamnen och
Frihamnen i Stockholm
Fotograf: Britt Björkdal
Foto: Lilla Värtan i Stockholm
Fotograf: Okänd
Frihamnspiren,
Kaj II är kajsträckan
till höger där det ligger några båtar.
KASTELHOLM lägger till ungefär där den nedre, lite mindre, båten ligger
på flygfotot.
Fotograf okänd.
Kastelholm vid Frihamnspiren.
Fotograf okänd.
Mottagningsområdet Frihamnspiren
Fotograf okänd.
DROTTNINGHOLM gjorde första resan
efter andra världskrigets slut
för SAL till New York, den 26 mars 1946 och gick via Liverpool. Stora
människomassor hade vid avfärden samlats på Stigbergskajen.
Den
första skissen över den nya STOCKHOLM gjordes på baksidan av ett kuvert.
Det nya fartyget skulle först och främst byggas för passagerartrafiken
över Atlanten. Då en regelbunden och snabb fraktlägenhet till och från
Amerika är minst lika viktig, enades man om att det nya fartyget skulle
bli ett kombinerat last och passagerarfartyg.
År 1945 återupptog rederiet trafiken på Nord-Amerika och förhoppningarna
var stora och stämningen hög, men konkurrensen hårdnade från flyget.
Verksamheten ändrades till lyxkryssningar för bl. a. amerikanska
passagerare. Båtarna byggdes om, i stället för ca. 1200 passagerare blev
det plats för 600 passagerare och lika många besättningsmän.
Amerikalinjen blev ett av världens största kryssningsrederi med en
mycket exklusiv kundkrets.
Den 7 febr. 1948 levererades STOCKHOLM III till Svenska Amerika Linien,
byggd hos Götaverken, Göteborg. Stockholm är inte bara Svenska Amerika
Liniens första svenskbyggda fartyg, hon är samtidigt det största
passagerarfartyg som byggts i Sverige. Den 21 febr. 1948 gjorde hon sin
jungfruresa från Göteborg till New York.
En jämförelse mellan den gamla STOCKHOLM från 1915 och den nya
STOCKHOLM från 1948 visar de enorma framsteg som Amerika Linjen och
dess fartyg har gjort. De fattiga amerikafararna från de gamla
emigranthotellen på Hotellplatsen och Postgatan i Göteborg skulle
säkerligen inte kunna drömma om den komfort, som kunde bjudas på Svenska
Amerika Liniens senaste tillskott.
För
att på ett fullt och tillfredsställande sätt kunna ta till vara på och
utveckla passagerartrafiken från Åbo, Helsingfors, Vasa, Mariehamn,
Danzig, Polen och de övriga staterna i
Östersjön, beslöt SAL i maj 1924 att öppna en egen direktlinje mellan
dessa länder och Sverige. Även en resa till Reval och Riga gjordes 1925. För detta ändamål köptes från Danmark ångaren
BORNHOLM byggd år 1899 hos Burmeister & Wain i Köpenhamn, som efter
ombyggnad tog omkring 120 passagerare. Efter genomgripande renoverings-
och ombyggnadsarbeten vid Eriksbergs Mek. Verkstad kunde fartygen, som
omdöptes till BORGHOLM, gå sin första tur från Stockholm till Åbo i
slutet av juni samma år.
Sommaren 1930 sattes hon in
mellan Kalmar och Klaipedia.
1931 blev hon insatt i trafik
mellan Karlskrona - Gdynia - Zoppot - Danzig - Karlskrona.
1934 lades hon upp.
Hon såldes tillbaka till Danmark år 1934.
1953 såldes hon till
upphuggning i Odense, Danmark.
1928 levererades ångaren KASTELHOLM från Eriksbergs Mekaniska Werkstad
för att också gå i Östersjötrafik, bl. a. Stockholm - Åbo/Helsingfors
och Leningrad.
1945 blev hon chartrad till
Marinförvaltningen för transport av krigsfångar från Bergenlägret till
Sverige.
1948. Insattes hon på kryssningar mellan Stockholm - Göteborg, och även
kryssningar Göteborg till Vänern gjordes, och Göteborg till Norska
fjordar.
1975 såldes hon till Persöner Ab Ystad för upphuggning.
Nästa nybygge blev MARIEHOLM, byggd 1934 vid
Odense Staalskibsværft
A P Möller i Odense, Danmark.
Hon blev insatt i trafik bl. a. till hamnar i Baltikum.
1939 rekvirerades hon av Marinförvaltningen.
Den 16 november 1976 tas hon ur militär tjänst och avrustas.
1985 såld till Ångfartygsbolaget Marieholm och används nu som
restaurantfartyg i Göteborg.
För
dom som åkte med som passagerare var det en fantastisk upplevelse att
resa med en lyxkryssare över atlanten. KUNGSHOLM och GRIPSHOLM var
utrustad med all tänkbar lyx som pool, frisörsalonger, biografer,
specialinredda lekrum för barnen, vackert inredda sällskapsrum och
hytter, samt en fantastisk matsal där det serverades läckerheter av alla
de slag.
Aktiviteterna var många ombord. Man kunde lyssna till föredrag och
gudstjänster, bridgeundervisning, man kunde se filmer en till två gånger
om dagen, och man kunde ta danslektioner. På däck kunde man även ägna
sig åt lerduveskytte.
Konkurrensen blev dock för svår och 1975 upphörde verksamheten helt.
GRIPSHOLM II såldes till Nautilus Armadora SA i Grekland, och fick
namnet NAVARINO. KUNGSHOLM IV såldes till Flagship Cruises LTD i
Liberia.
Den
24 juli 1925 trycktes i Göteborg på kvällen ett extrablad, som väckte
stor bestörtning, inte bara i Göteborg utan hela landet, och som för SAL
och Broströmkoncernens övriga rederier blev ett hårt slag.
Extrabladet meddelade "Klockan halv 5 i eftermiddag dödades skeppsredare
Dan Broström i en bilolycka vid Trönninge, söder om Halmstad. Bilen, som
fördes av den omkomne, var på väg norrut. I en skarp kurva törnade den
mot ett broräcke och välte. Fru Broström och en chaufför, som också
befunno sig i bilen, undkom nästan oskadda."
Dan Broström var född den 1 febr. 1870 i Kristinehamn.
 
SAL båda
öppna tvillingbussar som transporterade turister
och användes även vid pensionärsutflykter. O 3430 t. v. och O 3429 t. h.
Senare modell av SAL-buss utanför
SAL:s kontor vid Göta Källare på Hotellplatsen
Fotograf okänd
Omnibus O 3430 registrerades den 28 juni 1923 på Rederi AB
Sverige-Nordamerika, genom V. N. Olburs. Den hade 50 hkr, vägde 4410 kg
och var avsedd för 33 personer. Den hade en tvilling i O 3429 som
registrerades samma dag och med samma data.
Svenska Amerika Linien använde bussen till att köra runt amerikanska
turister, med utgångspunkt från Hotell Hembygden, som också ägdes en tid
av Svenska Amerika Linien.
Fotograf okänd
Buss tillverkad
av Nohab i Trollhättan för Svenska Amerikalinjen,
mellan åren 1928-31, sen flyttades tillverkningen till Stockholms
spårvägar. Åt Svenska Amerikalinjen byggdes det 10 st bussar.
Ovanför deras logga på bussen står hela rederinamnet, syns lite svagt.
Vykort på Svenska Amerika Liniens passagerarbåtar.
Barmhärtighetens skepp Borås Tidning 19 mars 2012
Det flytade palatset GRIPSHOLM
Källor:
Landsarkivet, Göteborg
Sjöfartsmuseet, Göteborg
Sjömanshusmuseet, Uddevalla
Försvarshögskolan, Stockholm
Gunnar Björkdal
© Copyright 2006-2017 Morgan Lundberg
Senast uppdaterad den 3 februari 2017 |
